summercat & tacos

Gårdagen var något av det hårdaste på länge. I alla fall för den här veckan. Mötte Sofia och Peter i Brunnsparken vid 2020 för att se bege oss tillsammans till sticky. Lirade barhäng under den glada timmen och tittade på människor. Vissa ser riktigt jävliga ut. Andra inte. Billie The Vision var väldigt söta, det var precis som det skulle vara. Bilderna jag tog blev skit.

Fia var tvungen att sticka till andra halvan av konserten och Peter följde med. Då var man ensam. Tro inte att jag gick hem, nej fyfan, så smart är inte jag. Festen var ju bara barnet. Jag kom lite sent till jobbet imorse och min coach fick ringa och väcka mig 2 gånger. Jag kände mig som en mycket dålig människa. Ungefär såhär var dagen annars;




I Göteborg tycker man att jag pratar skånska. De är också tillräckligt konstiga för att tycka sig höra "Wobbon" när jag säger "Robin". Där av klisterlappen på min stolta springare. Nu får jag snart besök av Henrik. Vi ska äta tacos och diskutera livet. Imorgon bär det av till Helsingborg. Det ska bli riktigt skönt att komma iväg en sväng. Och du, Fia, ring på söndag så kan vi väl ta och styra upp den där byxletningen i början av nästa vecka..! Imorgon börjar hockey-vm. vem fan bryr sig.

kaffet smakade i alla fall sådär

Idag har det mesta gått ganska dåligt. Det är nästan så att man kan känna att en dag ska bli sådan redan på morgonen när man först slår upp ögonen. Det var sjukt segt att ta sig upp. I alla fall; jobbet gick väl ganska bra antar jag. Håller på med en massa omstrukturering på kontoret eftersom vi ska byta områden nästa vecka. Kul att det händer något. Det hände typ ingenting.

Efter arbetet hade jag ett par saker som skulle styras upp. Det var lite av en fixardag. Först och främst så hade jag tid hos läkaren för att kolla knäet (tredje jävla gången) och sen skulle jag även hämta ut biljetter till red sparowes och slutligen tvätta. Första saken först. Där satt jag således i väntrummet och såg fram emot Thomas skulle säga det självklara..

Jag var till och med tidig. Det händer fan inte ofta. Till ett pris dock, jag hade inte hunnit äta mer än ett twix på hela dagen. Hungrig men belåten. Tiden gick. Efter en kvart strosar en kvinna förbi för att gå på toaletten. "Är det du som är Martin?" frågade en andra kvinna. "Nej, jag är Robin". Hon frågade vem det var jag skulle träffa och sa sedan, på ett sjukt omilt vis, att han inte var där. "Jaha". Han var sjuk. Vad hädnder med världen när läkare blir sjuka?

Den som väntar på en sjuk läkare får oftast sjuk förbli

Jag fick åter igen berätta mitt nummer och det visade sig att dem hade fel.. Röv! Nu måste jag göra om hela proceduren imorgon. Läkare kan inte använda tangentbord. En sak till bidrar nu till min ilska (som slutligen leder till att jag inte hämtar biljetterna, i ren protest) och det är att jag tappade mitt vax på spårvagnen då jag skulle gå av. Okej, det var inte nytt, och okej det var inte dyrt, men fan jag tyckte om det! Anyhow, jag beger mig hemåt. För säkerhets skull går jag ner i tvättstugan för att se så att tiden jag satte upp igår är samma som jag har i huvudet idag. Fan heller! jag satte upp min lilla bricka på gårdagens jävla datum!

Den som vill tvätta på ett datum som varit får oftast gå i smutsiga kläder

Jag somnade på samma sekund som jag lade mig i soffan. Sen sov jag i två timmar bara för att jag kunde. Sen gjorde jag slutligen ett rätt; jag gick upp och diskade! Snart är det champions league och det ska jag banne mig inte missa. Glory Glory Man United..!

vi ses i köpenhamn!

Idag är en bra dag. Detta faktum har absolut inget med vädret, jobbet eller någonting i den stilen att göra. Det är en bra dag för att Blondie åter igen är bokade till Vega i Köpenahamn. Idag släpptes biljetterna och givetvis tog jag en paus i arbetet för att försäkra mig om en. Det blir dock att vänta ett tag innan det blir dags. Den 24 juli är datumet. Innan dess är det Roskildefestivalen och Way out west i Göteborg. Den sistnämnda släppte idag den tokigt bra bokningen; The Pogues. 1200:- för 2 dagar börjar bli okej trots allt.

Annars är det lugnt som tusan. Arbetsveckan blir chill eftersom läkaren inte låter mig dela post för mitt onda knä. Tyvärr blir det ingen fotboll, men det innebär att jag kommer att sluta omkring tolv och dessutom har råd att vara lite bakfull på torsdag. Billie the vision & the dancers, lets fucking party!

tjejer, killar & dans

Gårdagen var en bra lördag. Den innehöll egentligen allt en bra lördag bör innehålla. Först och främst så vaknade jag på en soffa, och den här gången nykter. Jag fick en fin frukost tillagad till mig i form av världens fruktigaste drink och sen bar det av till Linnéstaden för dagens första kopp kaffe. Denna intogs tillsammans med de vackra damerna Tove, Lisa och Karolina. Att träffa både Lisa och Tove är som att få både cola och chips, med andra ord helt perfekt. Det gick upp för mig hur mycket jag saknat dem. Jag känner för övrigt 3 stycken Lisor.

Som alla vet så är ett liv utan balans knappast ett liv alls. Därför kände jag mig tvungen att få utlopp för min maskulinitet. Detta görs bäst i Angered. Jag, Justus och Johan träffades för att kolla fotbollen, dricka öl och rapa. Resultatet vill jag inte gå in på. Fick även tid till att höja självförtroendet med NHL 2K på Xbox 360 och peta i en förträfflig pastasallad.

Sedan gick allt väldigt fort. Efter en tid hos Justus begav jag mig mot stan med 7 öl i magen för att träffa Sofia och Peter hemma hos Sandra. Jag tyckte om hennes lägenhet. Med mig hade jag en flaska genomfrusen Asti (denna förträffliga testosteronladdade dryck). Musiken för kvällen måste ha varit CSS. Herrskapet ville vidare till sticky och jag följde med. Här följer 4 timmars konstant dansande och jag skulle vilja säga att ingen någonsin ägt ett dansgolv så som jag, Fia och Peter gjorde denna kväll..

Vid tretiden började benen säga ifrån och vi bagav oss mot grönsakstorget för att ta vagnen hem. Där möts vi av ett jäkla liv och det visar sig vara Per och en liten skara av Kiriaka (sjukt spexigt samba-reggae-band). Som alla bra människor så bor även dom i 415-området och hoppar således på samma vagn som mig. Så här ser det ut när en hel spårvagn flippar ut i dans och glädjehysteri klockan 03.15 en söndagsmorgon;


Per är vännen med trumman. Bilderna är skit men jag var full, glad och trött. Nu ska jag sätta på en ny kanna kaffe och slänga mig i soffan för att fortsätta läsa

Klart slut! och btw, jag ska skriva mer intressanta saker i fortsättningen. Jag är ingen jävla poser, jag är en sjukt bra författare. Nästa helg blir det fältarbete i Helsingborg. Min kära vän Viktor har nyligen fyllt år och det ska vi banne mig fira!