söndagsångest i stalingrad

Ohoy! Har egentligen inget vettigt att framföra idag. I fredags var jag på Pustervik och såg These arms are snakes och det var fett värt. Igår var jag hos Henke P på inflyttningsfest. Riktigt bra skit! Fick spänna musklerna och slängde ut tre pers. Det ni! Henke P var nöjd med min insats och jag kände ingen ångest alls då jag drack upp hans öl. Idag kollar jag film och äter chips. Veckan börjar med en C-dag. Det gillar vi! I veckan ska jag till Sofia och Peter. Det är härmed bestämt. Vi ska vältra oss i HP. Annars ser det lugnt ut som tusan. Korpen drar igång och det ska bli skönt att få springa av sig lite. Hepp Hepp!

Daniel på roskilde station.

blondie, harry potter & way out west

Satan va dålig jag har varit på det här den senaste tiden. Jag tänker skylla det på att jag åter arbetar heltid och är trött som bara fan när jag väl kommer hem. Imorgon är det fredag och det är fint som bara fan. Det har trots allt hänt ett par saker sedan jag senast skrev. För det första så läste jag ut Harry Potter and the Deathly Hallows i måndags. Det tog lite längre tid än väntat. Av respekt till de som eventuellt läser det här och inte läst klart boken så tänker jag inte kommentera den alls. Nog med det. Imorgon ska jag se Fenixordern igen i alla fall.

I tisdags slutade jag lite tidigare på jobbet för att hinna med en buss som lämnade stan vid 15.00. Med lite hjälp av Per så lyckades jag få ut posten och hinna med den. Landade i Helsingborg vid 18.00 och var framme i Köpenhamn vid 19.40. Fan va skönt det är när resor stämmer sådär bra.. Om vi då bortser från att jag för en kvart var säker på att jag hoppat på fel tåg i Helsingör (!) det var riktigt mycket ångest. Aina mötte upp på stationen och det var sjukt roligt att se henne. Vi tog en taxi till Vega. Detta var mitt 3 besök på Vega och den andra gången jag var där för att se Blondie. Drack typ ingenting och var verkligen inställd på att suga in så mycket av känslan att se världens bästa band igen. Vi stod helt perfekt och såg väldigt bra.

Deborah Harry är född 1945 och är alltså 62 år gammal nu. Snacka om punkfarmor! Om man är hälften så snygg när man är 60 så ska man vara sjukt jävla nöjd. Inte verkar bandet trött heller. De öppnade med Call me. Visst, hennes röst är inte vad den var 1976 men det gör inget. Sången var sänkt för att passa hennes röst och det fungerade alldeles utmärkt. Hon sa själv att hon var förkyld dessutom. Att hon missar något ord är inget som förstör det minsta. De spelade nästan uteslutande gamla låtar, Screaming Skin från No Exit som släpptes 1998 var den nyaste. Äsch, det känns svårt att skriva om det egentligen, men jag motstår frestelsen att radera det jag redan skrivit för att i alla fall visa att jag var där och dessutom var sjukt nöjd. Efter spelningen pratade varken jag eller Aina om vad vi nyss sett. Det brukar ta ett tag för känslan att sjunka in. Tror dock att hon också var väldigt belåten.

Och slutligen; jag har styrt min Way out West-biljett nu! Det kommer att bli så jävla bra. Bilden förestäeller en sexa diskmedel. Jag fick låna det av Jonas i måndags. Festligt värre! Nu ska jag snart försöka sova. Kollar på, eller snarare lyssnar på, west side story nu. Jag gillar det! Ey, hör av er mina vänner. Take care.

drunkningsvarning och transformers

Då var man tillbaka på det torra. Eller ja, vi kom ju faktiskt till Helsingborg i söndagsnatt. Tror bestämt att klockan var ganska precis 00.00 då båten lade till. Vad ska man då säga om årets upplaga av Roskildefesstivalen? Ja, det var ju lerigt. Tydligen hade det inte regnat så mycket på 100 år i Danmark. Fatta, det var innan Titanic sjönk! Vi höll oss vid ganska bra mod trots dessa urusla förutsättningar och genomlevde 8 nätter i blöta och illaluktande tält. Eloge tack! Regnet hade ju dock sina baksidor. Man måste då ha klart för sig att jag faktiskt var på festivalen även 2004 och man åkte dit med inställningen att det i alla fall inte kunde bli värre. 04 såg jag 30 band. Det var 6 gånger så många som jag mäktade med i år. Det var ett sjukt projekt att simma in till området och det var så mycket lättare att antingen bli riktigt brutalt onykter eller bara ligga och gråta sig till sömns i sitt tält. Listan från förra inlägget förkortades till dess band;

Arcade Fire
The Killers
Klaxons
CSS
Against Me!

Bilden visar givetvis Arcade Fire och det var precis lika vackert som senast jag såg dem. Tro inte på vad alla jävla pretton till journalister skriver, alla de nötter som tycker att det är fruktansvärt att bandet tagit sig hela vägen till Arena, för det var så fint. Stod en bit längre bak fast på vänster sida och sjöng som ett litet barn. Man ska nog vara nöjd med banden man såg eftersom alla spelningarna var riktigt värda, ja man kanske kan bortse lite från Klaxons.. CSS var tokigt och Against Me! öppnade med Pints of Guinness makes you strong, det kunde fan inte bli bättre och det var längesen jag var så svettig.

Dagen efter hemkomsten tog Viktor med mig på Transformers och det är jag jävligt nöjd med. Måste erkänna att jag inte var en av dom som hypade filmen i förväg, jag kom ju knappt ihåg storyn från den tecknade versionen. Visst saker som transformerar sig.. Så mycket effekter, tuffa robotar och aktion kan inte misslyckas. Ni som kommer ihåg serien, i alla fall lite, och tyckte att den var tuff när mi var små; SE DEN! Om inte så kommer ni antagligen tycka att den är fruktansvärt löjlig. Men se den ändå. Apropå se saker, nu är det inte långt kvar till Harry Potter and the Order of the Phoenix och det är så fruktansvärt mycket pepp där! På fredag gäller det! När jag landat i Göteborg igen så ska vi banne mig samla DA för att se filmen igen och hypa och geeka om den kommande boken! Väl mött, nu är jag trött.